Lyxbuss, vinprovning och avloppsskoj: En helt vanlig torsdag i Ica.

Nu ligger vi på hotellet efter en ny händelserik dag som har kommit och gott! Det känns som att tiden springer iväg. Dagen startade med att vi alla klev upp tidigt och satte oss i en taxi som tog oss till bussen, för att sedan åka vidare till Ica. Det var en hård säkerhet med kontroll av våra väskor. När vi klev på bussen blev vi glatt överaskade; det var en mycket fin buss med sköna säten,  kuddar och stort benutrymme. Vi hade till och med en bussvärdinna som passade upp oss efter behov. Vi hade en ganska lång resa på 4 timmar framför oss, som blev till 5 timmar, på grund av en lång karavan med lastbilar som stoppade upp trafiken. Vi insåg att vi kom längre och längre ut i öknen ju närmare Ica vi kom.  När vi klev av bussen så möttes vi av en stor,tung och het vägg som slog oss hårt i ansiktet. Det var 30 plus ute! Snabbt hoppade vi alla in i taxibilarna för att åka  vidare till restaurang Soy Peru. Maten var god, men inte en lika ljuvlig som det tidigare maten som vi har ätit. Men det är tydlig för oss att Peru har en stark matkultur som vi älskar.

 Efter lunchen hoppade vi snabbt, som vanligt, in i flera taxibilar som tog oss till Icas vattenverk. Emapica heter deras Kommunala vattenverk, och det vattenverket försörjer 30-40 tusen innvånare.    Eftersom det bara regnar 1,5 mm per år i Ica är verket beroende av grundvatten för sin försörjning. Dett innebär att det regnar 15 minuter på 356dagar. Det är svårt att själv sätta sig in i det eftersom det inte sker hemma i vårat avlånga land.  Vattenverket  hade två verksamma fackföreningar i bolaget. En förening som är ett dotterbolag till Fentab som heter  Sutepce och en annan förening som dom helst inte ville prata så mycket om.  Chefen på bolaget hade startat den föreningen själv.  De har 21 st vattenhål borrade på olika håll i regionen. De borrar alltid 100 meter ner i marken för att gardera sig lite. Grundvattennivån skiljer sig mycket på olika håll. På vissa ställen är det på 31meter och på andra håll är det  på 50 meter. Dessa olika vattenhålen har en produktion som varierar kraftigt från hål till hål: allt från 12 liter per sekund till 65 liter per sekund.  På grund av att befolkningen har ökat från 70000 invånare till 120000 så är det en sparsam  utdelning av vattnet. Det innebär att befolkningen får vatten 3 timmar på förmiddagen och 3 timmar på kvällen. Många av hushållen har spartankar för att kunna använda sig av vattnet när dom känner för det.  Det är även så alla dom stora och betydelsefulla byggnaderna gör, som exempelvis sjukhusen, för att verkamheten ska fungera. Ni kan ju tänka er ett sjukhus utan vatten.  Skillnaden mellan Sedepal och Emapica, som vi besökte idag, var att detta  företag endast tillsätter klor. Och såklart storleken och konsumtionen av vattnet. Det som oroar företaget är att vattnet sakta men säkert torkar ut och dom kämpar hårt för att bolaget skall vara kommunalt.  Även den globala uppvärmningen påverkar bolaget negativt, så som jordbävningarna och det medföljer till att sand kommer in i deras reningsverk och förstör maskinerna.

Sedan satte vi oss i taxibilarna, eller bilar och bilar det var något som rullade, och åkte till Tamacas vingård utanför Ica. Där blev vi rundvisade och fick höra om vingårdens historia och se vineriet. Redan på 1500-talet har det producerats vin på gården då det var ett kloster där, men sedan 1938 är det i privat ägo. De har importerat druvor från både Frankrike och Spanien som fyller de 250 hektar stora fälten. Efter den tio! minuter långa rundvandringen var det dags för provsmakning. Alla fick en plastmugg som fylldes på med något nytt så fort det var tomt. Efter ett antal vinslattar fick vi en ny mugg som fylldes med pisco, som är en nationaldryck här. De serverar ofta pisco sour här innan måltiderna, dygnet runt.

Glada efter vinprovningen fick vi veta att vi skulle få se en vattenbrunn och en lagun. Efter en timmes åkande på vägar som inte fanns kom vi fram till den fina lagunen. Synd bara att den var full med avföring och diverse. Det var helt enkelt en sjö med avloppsvatten från 30-40 000 människor. Reningen fungerade inte som den skulle och de hade inte pengar till att få igång allt som det såg ut nu. Fullt fungerande är det en helt naturlig process med alger som renar vattnet. Det hela ledde till en ganska komisk situation då lukten var så outhärdlig att tolken som vi hade med oss idag knappt kunde översätta utan att börja hulka. Syftet med detta besök var att vi skulle få en bild av hur det ser ut som det är nu och hur det förhoppningsvis kommer se ut i framtiden.

Efter den något udda uppvisningen av avloppssystemet återvände vi till hotellet och här sitter vi nu något tagna av alla intryck från idag.