pics..

Pics.

Den sista interaktiva Erika leken!

Hon är fortfarande borta, hoppas vi hitar henne innan vi lämnar Lima! Skulle behöva lite hjälp innan Johan tappar fattningen här nere!

Kan du hitta Erika?

Var kan hon vara någonstans?

Lördag 4 december. Sista dagen!

Lagom möra efter en lång bussresa och alla intryck från gårdagen blev det frukost tillsammans med Marco och Ricardo på hotellet. Då passade vi på att tacka våra vänner för den gångna veckan med lite prylar från kommunal.

Dagen tillbringade vi på shoppingstråken och försökte ställa in oss på att vi faktiskt skulle hem nu.  Vi åt den sista pollon för nu och avrundade det hela med lite inhemsk dryck.  I hotellbaren träffade vi på en väldigt trevlig och intressant kvinna, Mel från Kanada.  Hon reser runt 6 månader i sydamerika helt själv och vi bytte lite erfarenheter och våra bloggadresser så vi kan följa henne.

Medans vi väntade på att dörröppnaren fixade taxi åt oss passade vi på att säga hejdå till vår nya kompis. Skoputsaren som hade sitt kontor precis vid hotellet. Några av oss putsade sina skor och nån gav bort sin jacka som extra dricks eftersom den av nån anledning inte fick plats i resväskan längre. Han hade vi kunnat ta med oss hem. Väldigt trevlig, söt och humoristisk. Vi kunde inte prata med varann genom talet, men det finns ju andra sätt att kommunicera. Vi lovade att skicka bilder genom hotellet på honom tillsammans med oss.

Tillslut fick vi tag i två taxibilar som kunde tänka sig att köra till flygplatsen. 25 sol skulle de ha för det, men det avrundades till 20 dollar. Vi var vana att betala 3 sol för våra taxiresor. Men samtidigt, 140 kr för en resa på ca 45 min är inte mycket. En av taxibilarna stannade till i slummen, och en liten snabbvisit hos chaufförens mor. Det var nog det som var det äkta Lima-livet.

Väl på flygplatsen så fick vi besked att flyget var försenat pga av nåt som kallas snökaos. Det förstod vi inte. Det var ju 23 grader ute. Men tur va väl det, för tydligen så hade de några problem med incheckningen. 2 timmar i kö. Men när man står sådär länge så lär man ju känna folk. Vi pratade med några tyskar och en utvandrad peruan som numera bor i Mexico som alla skulle med samma flyg som oss. Hur som helst, tillslut kom vi igenom, sen flygskatten och sen resebeviset att man är här legalt för att sedan gå genom passkontrollen.

Lita mat fixade vi i oss och kl 23, 2 timmar försent klev vi på planet. Vi hade det alla väldigt bra på reasn mot Amsterdam. Vi sov som klubbade turister i Peru och vaknade endast när det serverades mat. Väldig behglig resa som för oss i vår värld tog två timmar. Det blev några timmar på Shiphol i Holland innan de sista nästan 2 timmarna tog oss till Sverige och våra hotellrum på arlanda. Alla åker vi hem till våra respektive städer på måndagmorgon. Antingen med tåg eller flyg. Det två av oss som bor på de konstigaste ställena i landet har på den här veckan hunnit få ihop flygtid hela 7 gånger var. Det är också dem med svullnaste och ömmaste benen. Lite furix på det här så blir det nog bra!

Sluta nu inte upp med att följa oss, för vi har mycker mer som vi vill dela med oss av till er. Vi ska bara landa hemma i sofforna först. Kanske kommer det lite mera bilder.

Buenas noche amigos.

Solnedgång över Anderna.

Interaktiv utmaning..(vet inte vilken del i utmaningen det är)

Ja, vad ska man säga?  Innan vi skulle åka till Nazca försvann Erika igen.
Kan du hitta Erika?

Hon höll sig i närheten alla timmar på bussen men så fort vi kom av försvann hon.
Kan du hitta Erika?

Johan kan det iallafall inte.

Ica, en upplevelse i världsklass!

Torsdagskvällen spenderades på en trevlig restaurang, San Fernando Gourmet, ett måste när du är på förbiresa i Ica. Hemresan till hotellet blev i Tuck-tuck och det är ju en upplevelse i sig. Johan och Sara föll i skratt redan när de hoppade in i sin och insåg att fyra av nitton rutor var hela, krockskadad? Vid hotellet var det livat och det berodde på att det på söndag är regionalval. Presidente Alonso hade torgmöte och det kan jämföras med en festival i Sverige. Folk åt, drack och dansade. Marknadsstånden stod täta och salsan dånade ur högtalarna.

Natten var även den en upplevelse i sig då flertalet djur ville presentera sina ljud för oss. Ett av djuren lyckades vi identifiera som en tupp på ”etagevåningen” mittemot hotellet. Det kan även ha varit lite ljud från cirkuspappegojan som bodde vid frukostbuffén.

Efter den helt underbara frukostbuffén som med både drickbart kaffe och fruktsallad, (nej, det finns inte svenskt kaffe på hotellen), bar det iväg mot bussen mot Nasca. Resan var fantastisk med mycket öken och höga berg. Bussen höll samma standard som igår och vid tolvtiden klev vi förväntansfulla av vid stationen. 

Nasca är en av de torraste platserna på jordklotet och de får mindre än en millimeter regn per år. Därav det för oss väldigt exotiska klimatet.  Öknen utanför staden är även känd för dagens äventyr, de mytomspunna nascalinjerna. Ingen vet exakt hur de kom till eller vad betydelsen med dem är, men de är minst 2000 år gamla. Man kan inte se mönstren från marken men det finns utsiktstorn för att se de fantastiska skapelserna. Vi nöjde oss dock inte med att gå upp i dessa utan tog istället deluxevarianten, proppelerplan. Efter en viss tids väntan lyfte det första flygplanet, totalt var vi uppdelade i tre. En dryg halvtimmes flygning innebar blandade känslor, allt från överväldigande till fruktansvärda illamåenden och kaskader.  Vi fick se gigantiska bilder av både apan, hunden, astronauten och kolibrin. Piloterna gick verkligen all in för att ge oss de brantaste och bästa utsikterna över öknen vilket innebar att planen krängde åt alla möjliga håll, både horisontellt och vertikalt. Detta blandat med luftgroparna gav den för vissa inte så angenäma känslan av illamående. Vissa av oss tyckte dock att detta var en extra krydda i tillvaron som slog Liseberg med hästlängder.

Dagen i Nasca avslutades på den lokala pizzerian och de stenugnsbakade pizzorna var mycket goda. Särskillt nöjda blev vi när Sara fick in sin och vi insåg att språket återigen var en barriär mellan oss och kyparen. Istället för extra pepperoni på en pizza fick vi en hel pizza extra.

Nu sitter vi på bussen tilbaks till Lima och har sex timmar framför oss enligt tidtabellen, alltså åtta då deras dygn inte går lika fort som i Sverige.

Buenas Noches

Kollibrin

 Uppe i luften

En glad och två mindre glada.

 Förväntansfulla Johan

Astronauten

En av upplevelserna under flygturen:

”Om ja hickar nu så skiter jag ner mig!” ©Erika, 2010