Vilse i Peru: Ica, en upplevelse i världsklass!

Torsdagskvällen spenderades på en trevlig restaurang, San Fernando Gourmet, ett måste när du är på förbiresa i Ica. Hemresan till hotellet blev i Tuck-tuck och det är ju en upplevelse i sig. Johan och Sara föll i skratt redan när de hoppade in i sin och insåg att fyra av nitton rutor var hela, krockskadad? Vid hotellet var det livat och det berodde på att det på söndag är regionalval. Presidente Alonso hade torgmöte och det kan jämföras med en festival i Sverige. Folk åt, drack och dansade. Marknadsstånden stod täta och salsan dånade ur högtalarna.

Natten var även den en upplevelse i sig då flertalet djur ville presentera sina ljud för oss. Ett av djuren lyckades vi identifiera som en tupp på ”etagevåningen” mittemot hotellet. Det kan även ha varit lite ljud från cirkuspappegojan som bodde vid frukostbuffén.

Efter den helt underbara frukostbuffén som med både drickbart kaffe och fruktsallad, (nej, det finns inte svenskt kaffe på hotellen), bar det iväg mot bussen mot Nasca. Resan var fantastisk med mycket öken och höga berg. Bussen höll samma standard som igår och vid tolvtiden klev vi förväntansfulla av vid stationen.

Nasca är en av de torraste platserna på jordklotet och de får mindre än en millimeter regn per år. Därav det för oss väldigt exotiska klimatet. Öknen utanför staden är även känd för dagens äventyr, de mytomspunna nascalinjerna. Ingen vet exakt hur de kom till eller vad betydelsen med dem är, men de är minst 2000 år gamla. Man kan inte se mönstren från marken men det finns utsiktstorn för att se de fantastiska skapelserna. Vi nöjde oss dock inte med att gå upp i dessa utan tog istället deluxevarianten, proppelerplan. Efter en viss tids väntan lyfte det första flygplanet, totalt var vi uppdelade i tre. En dryg halvtimmes flygning innebar blandade känslor, allt från överväldigande till fruktansvärda illamåenden och kaskader. Vi fick se gigantiska bilder av både apan, hunden, astronauten och kolibrin. Piloterna gick verkligen all in för att ge oss de brantaste och bästa utsikterna över öknen vilket innebar att planen krängde åt alla möjliga håll, både horisontellt och vertikalt. Detta blandat med luftgroparna gav den för vissa inte så angenäma känslan av illamående. Vissa av oss tyckte dock att detta var en extra krydda i tillvaron som slog Liseberg med hästlängder.

Dagen i Nasca avslutades på den lokala pizzerian och de stenugnsbakade pizzorna var mycket goda. Särskillt nöjda blev vi när Sara fick in sin och vi insåg att språket återigen var en barriär mellan oss och kyparen. Istället för extra pepperoni på en pizza fick vi en hel pizza extra.

Nu sitter vi på bussen tilbaks till Lima och har sex timmar framför oss enligt tidtabellen, alltså åtta då deras dygn inte går lika fort som i Sverige.

Buenas Noches