Tisdag eftermiddag med Ricardo.

Efter mötet med ISKAs ungdomskommitén begav vi oss till en restaurang som hette la Choza Náutica för att inmundiga en fantastisk lunch. Erika drog det längsta strået och fick, trots en lång väntan, den bästa upplevelsen. En helt fantastisk bläckfisk, lite skaldjur, fisk och en god sallad som var den här resans hitills bästa kulinarsika upplevelse.

Efter lunchen knallade vi tillbaka till FENTAP:s kontor för att lyssna på ett föredrag av Ricardo. Han berättade om kampen i latinamerika för att rent vatten ska vara en mänsklig rättighet, hur de arbetar för att försöka hindra privata företag från att etablera sig på marknaden och om hans egen inblandning i projektet. Ricardo är projektledare för vattenprojektet i Ecuador.
Rent vatten är på vissa ställen lika attraktiv naturresurs som olja, kol osv. Han gav som exempel att USA har en militärbas mellan Brasilien och Argentina. Där finns ingenting av värde, förutom en väldigt stor källa av rent vatten. Sydamerika är den kontinenten som har absolut störst tillgång till rent vatten i förhållande till befolkningsmängden. Problemet är bara att det inte kommer alla till gagn p.g.a. att områdena kan vara ockuperade av företag eller militären. Det är svårt att arbeta mot alla stora multinationella företag som försöka kommer över kontrollen av vattnet, men de gör ändå vissa framsteg: Fackföreningarna inom ISKA har bildat ett nätverk i hela Sydamerika och de har lyckats få regeringarna i Ecuador, Venezuela, Bolivia och Uruguay att skriva in i konstitutionen att tillgången till rent vatten ska vara en mänsklig rättighet.

Ricardo berättade om en privatisering som gick fullständigt åt pipan. Ett privat bolag hade tagit över ett vattenverk och höjde priset på vattnet så till den milda grad att nästan ingen hade råd att köpa det. Dette gav givetvis inte någon lönsamhet för bolaget så de avvecklade hela verket och fraktade bort det med kraftiga protester och kravaller som följd.