pics..

Pics.

Den sista interaktiva Erika leken!

Hon är fortfarande borta, hoppas vi hitar henne innan vi lämnar Lima! Skulle behöva lite hjälp innan Johan tappar fattningen här nere!

Kan du hitta Erika?

Var kan hon vara någonstans?

Lördag 4 december. Sista dagen!

Lagom möra efter en lång bussresa och alla intryck från gårdagen blev det frukost tillsammans med Marco och Ricardo på hotellet. Då passade vi på att tacka våra vänner för den gångna veckan med lite prylar från kommunal.

Dagen tillbringade vi på shoppingstråken och försökte ställa in oss på att vi faktiskt skulle hem nu.  Vi åt den sista pollon för nu och avrundade det hela med lite inhemsk dryck.  I hotellbaren träffade vi på en väldigt trevlig och intressant kvinna, Mel från Kanada.  Hon reser runt 6 månader i sydamerika helt själv och vi bytte lite erfarenheter och våra bloggadresser så vi kan följa henne.

Medans vi väntade på att dörröppnaren fixade taxi åt oss passade vi på att säga hejdå till vår nya kompis. Skoputsaren som hade sitt kontor precis vid hotellet. Några av oss putsade sina skor och nån gav bort sin jacka som extra dricks eftersom den av nån anledning inte fick plats i resväskan längre. Han hade vi kunnat ta med oss hem. Väldigt trevlig, söt och humoristisk. Vi kunde inte prata med varann genom talet, men det finns ju andra sätt att kommunicera. Vi lovade att skicka bilder genom hotellet på honom tillsammans med oss.

Tillslut fick vi tag i två taxibilar som kunde tänka sig att köra till flygplatsen. 25 sol skulle de ha för det, men det avrundades till 20 dollar. Vi var vana att betala 3 sol för våra taxiresor. Men samtidigt, 140 kr för en resa på ca 45 min är inte mycket. En av taxibilarna stannade till i slummen, och en liten snabbvisit hos chaufförens mor. Det var nog det som var det äkta Lima-livet.

Väl på flygplatsen så fick vi besked att flyget var försenat pga av nåt som kallas snökaos. Det förstod vi inte. Det var ju 23 grader ute. Men tur va väl det, för tydligen så hade de några problem med incheckningen. 2 timmar i kö. Men när man står sådär länge så lär man ju känna folk. Vi pratade med några tyskar och en utvandrad peruan som numera bor i Mexico som alla skulle med samma flyg som oss. Hur som helst, tillslut kom vi igenom, sen flygskatten och sen resebeviset att man är här legalt för att sedan gå genom passkontrollen.

Lita mat fixade vi i oss och kl 23, 2 timmar försent klev vi på planet. Vi hade det alla väldigt bra på reasn mot Amsterdam. Vi sov som klubbade turister i Peru och vaknade endast när det serverades mat. Väldig behglig resa som för oss i vår värld tog två timmar. Det blev några timmar på Shiphol i Holland innan de sista nästan 2 timmarna tog oss till Sverige och våra hotellrum på arlanda. Alla åker vi hem till våra respektive städer på måndagmorgon. Antingen med tåg eller flyg. Det två av oss som bor på de konstigaste ställena i landet har på den här veckan hunnit få ihop flygtid hela 7 gånger var. Det är också dem med svullnaste och ömmaste benen. Lite furix på det här så blir det nog bra!

Sluta nu inte upp med att följa oss, för vi har mycker mer som vi vill dela med oss av till er. Vi ska bara landa hemma i sofforna först. Kanske kommer det lite mera bilder.

Buenas noche amigos.

Solnedgång över Anderna.

Interaktiv utmaning..(vet inte vilken del i utmaningen det är)

Ja, vad ska man säga?  Innan vi skulle åka till Nazca försvann Erika igen.
Kan du hitta Erika?

Hon höll sig i närheten alla timmar på bussen men så fort vi kom av försvann hon.
Kan du hitta Erika?

Johan kan det iallafall inte.

Ica, en upplevelse i världsklass!

Torsdagskvällen spenderades på en trevlig restaurang, San Fernando Gourmet, ett måste när du är på förbiresa i Ica. Hemresan till hotellet blev i Tuck-tuck och det är ju en upplevelse i sig. Johan och Sara föll i skratt redan när de hoppade in i sin och insåg att fyra av nitton rutor var hela, krockskadad? Vid hotellet var det livat och det berodde på att det på söndag är regionalval. Presidente Alonso hade torgmöte och det kan jämföras med en festival i Sverige. Folk åt, drack och dansade. Marknadsstånden stod täta och salsan dånade ur högtalarna.

Natten var även den en upplevelse i sig då flertalet djur ville presentera sina ljud för oss. Ett av djuren lyckades vi identifiera som en tupp på ”etagevåningen” mittemot hotellet. Det kan även ha varit lite ljud från cirkuspappegojan som bodde vid frukostbuffén.

Efter den helt underbara frukostbuffén som med både drickbart kaffe och fruktsallad, (nej, det finns inte svenskt kaffe på hotellen), bar det iväg mot bussen mot Nasca. Resan var fantastisk med mycket öken och höga berg. Bussen höll samma standard som igår och vid tolvtiden klev vi förväntansfulla av vid stationen. 

Nasca är en av de torraste platserna på jordklotet och de får mindre än en millimeter regn per år. Därav det för oss väldigt exotiska klimatet.  Öknen utanför staden är även känd för dagens äventyr, de mytomspunna nascalinjerna. Ingen vet exakt hur de kom till eller vad betydelsen med dem är, men de är minst 2000 år gamla. Man kan inte se mönstren från marken men det finns utsiktstorn för att se de fantastiska skapelserna. Vi nöjde oss dock inte med att gå upp i dessa utan tog istället deluxevarianten, proppelerplan. Efter en viss tids väntan lyfte det första flygplanet, totalt var vi uppdelade i tre. En dryg halvtimmes flygning innebar blandade känslor, allt från överväldigande till fruktansvärda illamåenden och kaskader.  Vi fick se gigantiska bilder av både apan, hunden, astronauten och kolibrin. Piloterna gick verkligen all in för att ge oss de brantaste och bästa utsikterna över öknen vilket innebar att planen krängde åt alla möjliga håll, både horisontellt och vertikalt. Detta blandat med luftgroparna gav den för vissa inte så angenäma känslan av illamående. Vissa av oss tyckte dock att detta var en extra krydda i tillvaron som slog Liseberg med hästlängder.

Dagen i Nasca avslutades på den lokala pizzerian och de stenugnsbakade pizzorna var mycket goda. Särskillt nöjda blev vi när Sara fick in sin och vi insåg att språket återigen var en barriär mellan oss och kyparen. Istället för extra pepperoni på en pizza fick vi en hel pizza extra.

Nu sitter vi på bussen tilbaks till Lima och har sex timmar framför oss enligt tidtabellen, alltså åtta då deras dygn inte går lika fort som i Sverige.

Buenas Noches

Kollibrin

 Uppe i luften

En glad och två mindre glada.

 Förväntansfulla Johan

Astronauten

En av upplevelserna under flygturen:

”Om ja hickar nu så skiter jag ner mig!” ©Erika, 2010

Interaktiv utmaning del?

Idag höll Johan reda på Erika ända tills vinprovningen, där gick det snett!

Kan hon va i tunnan?

Fler folk fick inkallas men inte ens tolken hade sett till henne...

Kan du hitta Erika?

Lyxbuss, vinprovning och avloppsskoj: En helt vanlig torsdag i Ica.

Nu ligger vi på hotellet efter en ny händelserik dag som har kommit och gott! Det känns som att tiden springer iväg. Dagen startade med att vi alla klev upp tidigt och satte oss i en taxi som tog oss till bussen, för att sedan åka vidare till Ica. Det var en hård säkerhet med kontroll av våra väskor. När vi klev på bussen blev vi glatt överaskade; det var en mycket fin buss med sköna säten,  kuddar och stort benutrymme. Vi hade till och med en bussvärdinna som passade upp oss efter behov. Vi hade en ganska lång resa på 4 timmar framför oss, som blev till 5 timmar, på grund av en lång karavan med lastbilar som stoppade upp trafiken. Vi insåg att vi kom längre och längre ut i öknen ju närmare Ica vi kom.  När vi klev av bussen så möttes vi av en stor,tung och het vägg som slog oss hårt i ansiktet. Det var 30 plus ute! Snabbt hoppade vi alla in i taxibilarna för att åka  vidare till restaurang Soy Peru. Maten var god, men inte en lika ljuvlig som det tidigare maten som vi har ätit. Men det är tydlig för oss att Peru har en stark matkultur som vi älskar.

 Efter lunchen hoppade vi snabbt, som vanligt, in i flera taxibilar som tog oss till Icas vattenverk. Emapica heter deras Kommunala vattenverk, och det vattenverket försörjer 30-40 tusen innvånare.    Eftersom det bara regnar 1,5 mm per år i Ica är verket beroende av grundvatten för sin försörjning. Dett innebär att det regnar 15 minuter på 356dagar. Det är svårt att själv sätta sig in i det eftersom det inte sker hemma i vårat avlånga land.  Vattenverket  hade två verksamma fackföreningar i bolaget. En förening som är ett dotterbolag till Fentab som heter  Sutepce och en annan förening som dom helst inte ville prata så mycket om.  Chefen på bolaget hade startat den föreningen själv.  De har 21 st vattenhål borrade på olika håll i regionen. De borrar alltid 100 meter ner i marken för att gardera sig lite. Grundvattennivån skiljer sig mycket på olika håll. På vissa ställen är det på 31meter och på andra håll är det  på 50 meter. Dessa olika vattenhålen har en produktion som varierar kraftigt från hål till hål: allt från 12 liter per sekund till 65 liter per sekund.  På grund av att befolkningen har ökat från 70000 invånare till 120000 så är det en sparsam  utdelning av vattnet. Det innebär att befolkningen får vatten 3 timmar på förmiddagen och 3 timmar på kvällen. Många av hushållen har spartankar för att kunna använda sig av vattnet när dom känner för det.  Det är även så alla dom stora och betydelsefulla byggnaderna gör, som exempelvis sjukhusen, för att verkamheten ska fungera. Ni kan ju tänka er ett sjukhus utan vatten.  Skillnaden mellan Sedepal och Emapica, som vi besökte idag, var att detta  företag endast tillsätter klor. Och såklart storleken och konsumtionen av vattnet. Det som oroar företaget är att vattnet sakta men säkert torkar ut och dom kämpar hårt för att bolaget skall vara kommunalt.  Även den globala uppvärmningen påverkar bolaget negativt, så som jordbävningarna och det medföljer till att sand kommer in i deras reningsverk och förstör maskinerna.

Sedan satte vi oss i taxibilarna, eller bilar och bilar det var något som rullade, och åkte till Tamacas vingård utanför Ica. Där blev vi rundvisade och fick höra om vingårdens historia och se vineriet. Redan på 1500-talet har det producerats vin på gården då det var ett kloster där, men sedan 1938 är det i privat ägo. De har importerat druvor från både Frankrike och Spanien som fyller de 250 hektar stora fälten. Efter den tio! minuter långa rundvandringen var det dags för provsmakning. Alla fick en plastmugg som fylldes på med något nytt så fort det var tomt. Efter ett antal vinslattar fick vi en ny mugg som fylldes med pisco, som är en nationaldryck här. De serverar ofta pisco sour här innan måltiderna, dygnet runt.

Glada efter vinprovningen fick vi veta att vi skulle få se en vattenbrunn och en lagun. Efter en timmes åkande på vägar som inte fanns kom vi fram till den fina lagunen. Synd bara att den var full med avföring och diverse. Det var helt enkelt en sjö med avloppsvatten från 30-40 000 människor. Reningen fungerade inte som den skulle och de hade inte pengar till att få igång allt som det såg ut nu. Fullt fungerande är det en helt naturlig process med alger som renar vattnet. Det hela ledde till en ganska komisk situation då lukten var så outhärdlig att tolken som vi hade med oss idag knappt kunde översätta utan att börja hulka. Syftet med detta besök var att vi skulle få en bild av hur det ser ut som det är nu och hur det förhoppningsvis kommer se ut i framtiden.

Efter den något udda uppvisningen av avloppssystemet återvände vi till hotellet och här sitter vi nu något tagna av alla intryck från idag.

Interaktiv utmaning del 3

Surprise, Erika är försvunnen igen

Kan du hitta Erika?

Kan hon vara här bakom?

Onsdageftermiddag på Svenska konsulatet.

Lunchen idag var som vanligt helt fantastiskt. Bläckfiskar, krabbor, räkor, fisk. Ett virrvarr av havets läckerheter helt enkelt.
Efter maten blev vi stående på gatan ett bra tag.Eller mest bredvid egentligen. Vi skulle ha tag på en taxi, men vissa taxibilar går tydligen inte att anlita. Hur eller hur, in i två fina, ganska okrockade bilar och iväg mot de finare kvarteren i stadsdelen San Siro. En väldig skillnad på trafik från gata till gata beroende på vilken del av Lima man är i.
Vi knackade på dörren till konsulatet och möttes av konsul Stefan E. Sandberg. Vi slog oss ner i den vackra trädgården.

Stefan var nyfiken på oss, varför kommunal är engagerade i Peru och vilka vi ungdomar var.
Vi  berättade att Kommunal har två syften med den här resan. Dels att fira att kommunal fyller 100 år och även att få iväg ungdomar för att få en inblick i utvecklingsarbeten i andra länder där kommunal hjälper till att finansiera verksamheten. Han var även nyfiken på vad vi sysslar med i Sverige och hur vi hade kommit i kontakt med vattenprojektet.

Det blev ett väldigt trevligt och givande samtal. Stefan hade varit 25 år i Peru varav X som generalkonsul. Han berättade om deras arbete. De är förutom Stefan 3 st heltidsanställda på konsulatet. Arbetsuppgifterna består bland annat av migrationsfrågor till och från Sverige. Stefan har delegerats uppgiften att representera Sverige, godkänt av svenska HM Konungen och presidenten i Peru. Eftersom det inte är en ambassad har de endast en liten budget, som täcker personal- och kontorskostnader. Tidigare huserade SIDA i samma byggnad men sedan början på året har Sverige lagt ner den verksamheten. Detta är givetvis synd, men även ett tecken på att Peru blivit starkare ekonomiskt, vilket gör att SIDAs pengar kan användas på annat håll där de är mer välbehövliga. Peru får dock fortfarande ekonomiskt bistånd via EU. Stefan berättade också att han själv, vid sidan av sitt arbete på konsulatet, är engagerad i ett företag som på några års sikt ska komma igång med odling av sockerrör för tillvekning av Etanol. Detta företaget kommer etablera sig på ökenmark uppe i bergen. En stor utmaning för dem är därför att få tillgång till vatten i området.

Vidare svarade även Stefan på våra frågor om Peru. Han berättade om de många positiva sidor som finns i Peru, bland annat att fattigdomen är på väg bort och att arbetslösheten är på väg ner. Levnadsstandarden ökar således för många människor i landet. Peru klarade den ekonomiska krisen bra. Ett tag var tillväxten nere på 0,9 % men är nu tillbaka på nivåer kring 8 %. Företag ser stor potential i Peru och vill gärna investera i landet. Förra året investerade utländska bolag 40 miljarder dollar i Peru. Han berättade också om problem som landet dras med. Exempelvis skolan håller en ganska låg standard vilket kan bli en rejäl flaskhals inom några år om den ekonimiska utvecklingen fortsätter. Andra negativa saker var att sjukvården håller en relativt låg standard, att kriminaliteten är ganska utbredd och att Peru är en ledande leverantör av cocablad. Stefan var mycket trevlig och profisionell och  tackade för besöket och välkommnade oss åter.

Möte med Luis Isarra Delgado!

Idag gick taxin på utsatt tid och vi återvände till FENTAPs högkvarter där vi träffade Luis som är förbundsordförande i  FENTAP. Det hela resulterade i ett spännande möte där vi fick lära oss mycket om FENTAP och deras arbete.

Luis höll en mycket intressant presentation där han berättade lite om FENTAPs snart trettioåriga historia. Vidare berättade han om deras verksamhet och deras mål. Återigen fick vi bevis för hur mycket man kan göra med de begränsade medel de har.
Bland annat är de väldigt bra på att mobilisera sig. Vid ett vattenverk med 116 arbetare lyckades de samla 35 000 arbetare, konsumenter och fackligt aktiva för att stoppa privatiseringen. Ganska imponerande för ett förbund med 5000 medlemar.
Arbetet mot privatiseringen av vattenverk har gått bra och i Peru finns nu bara privata vattenverk i en stad, Tumbes. Dessvärre finns det fortfarande mycket kvar att göra framför allt nu då regeringen genom lagförändringar ser till att underlätta för privatiseringar i alla sektorer.
Innan lunch hann vi även med att sitta ner och diskutera med varandra och lika mycket som vi undrade om arbetarnas rättigheter, löner och möjligheter i Peru, lika mycket undrade Luis om motsvarande i Sverige.
En liten intervju hann vi också med och den kommer upp på youtube så fort möjligheten ges. http://www.youtube.com/kommunalung

FENTAPs underbara maskot

Vi vill avsluta med det glädjande jämställdhetsarbete som FENTAP driver. I förbundsstyrelsen är 50% kvinnor och 10% ungdomar. Fantastiskt!

Kommentarer!

 

Nu så! Nu kan du kommentera. En liten bugg sprang in och ändrade en massa. Men som sagt, ordningen är återställd.

Interaktiv utmaning del 3

Erika har en förmåga att bara försvinna hela tiden. Igår var inget undantag.
Kan du hitta Erika?

Vart är hon?

Snabb är hon också.